klematissticklingar

Ett exempel på varför man ska ta flera skott. Alla lyckas inte. Två av tre som lever är jag nöjd med. Sticklingarna kommer från en klematis.

Någon tidigare ägare av vårat hus hade planterat en klematis alldeles invid garageväggen. En tunn liten kvist i torrt och dammigt. Och eftersom jag inte vet var i trädgården den ska få bo permant tog jag helt sonika in den i höstas och satte i kruka. Jag kunde bara inte se den ha det så eländigt där vid garageväggen. 

Jag har ingen aning om vad det är för sort. Kanske det är en kruksort mitt i alltihop, någon ickehärdig? Det får visa sig när jag planterar ut den. 
Hur det än är med det mår den mycket bra. Frisk och glad. Skjuter iväg långa rankor. Jag klipper av rankorna allt eftersom för den har inget att klättra på i fönstret där den står. 
Bladen har den behållt över vintern trots att den står i rumstemperatur. 

Skotten fick stå i vatten tills det bildades rötter, eller nja inte rötter mer som kallus. Rötterna iddes jag inte vänta på. Det hade kanske blivit samma resultat om jag satt dem direkt i jord.

Egentligen behöver jag inte fler men jag tog skott av den ändå, bara för att se om det gick. Det är en av charmerna med växter och trädgård, att prova sig fram... lära känna växterna. 

Eller som Alys Fowler sa : "Gardening is something you do, not something you buy."